Postat den 2 december 2010

Hårresande bra

Det här var kvällen då jag insåg att min kropp börjar bli gammal.
Nog för att håren rest sig på armarna förr. Men när jag vid ett flertal tillfällen känner att håret reser sig på ryggen blir jag orolig. Syns det? Blir det en puckel?
Förvandlas jag i så fall till Quasimodo och svingar mig från balkongen ner till scenen för att bedyra min kärlek till hela Jul i Folktongänget?
Under tre timmar varvar de sju magikerna på scenen gamla låtar med veckonya alster som Lisa Rydbergs "Isfärden", framförd på en ensam, ledsen fela. Lena Willemark får till den där skogsmagin så fort hon öppnar munnen, det blir suggestivt och en enorm tyngd. Som motpol finns Sofia Karlssons snökristallvackra röst, en av de finaste i landet.
Grabbarna sjunger givetvis också och det varvas mellan instrumenten friskt på scenen. Allas vår Ale Möller briljerar på mandolan i "Stilla natt" och på skalmeja i "O, helga natt". Olle Linders tamburinsolo är en klassiker i Jul i Folkton-sammanhang.
Esbjörn Hazelius och Roger Tallroth är liksom de andra fullkomligt briljanta musiker. Det låter så lekfullt lätt, men är i själva verket avancerat. Dynamiken mellan ödsliga, vackra sånger och brinnande spelmanslagsiver är bra avvägd, publiken klappar i takt, busvisslar, skrattar och sjunger med. Ja, för min del hade artisterna gärna fått spela julpolskor, baltiska koraler och Disneyklassiker som "Ser du stjärnan i det blå" en timme till.
Fråga: Var på stan kan man vaxa ryggen?
Erik Süss / Arbetarbladet.se

« Tllbaka