De väckte ljuva tonårsminnen till liv. På nya skivan samarbetar jazzsångerskan Rigmor Gustafsson med en improviserande stråkkvartett från Österrike. Tillsammans ger de sig nu ut på de svenska vägarna.

Deras vägar sammanstrålade för ganska exakt två år sedan. Värmländskan Rigmor Gustafsson befann sig i Essen, mitt i det tyska Ruhrområdet, dit även den österrikiska stråkkvartetten Radio String Quartet Vienna tillfälligt hade styrt kosan.
Och, för att göra en lång historia kort, de möttes, tycke uppstod och nu har frukten av mötet resulterat i en alldeles ny skiva - "Calling you".
- De är rytmiska och improviserar som tokiga! När jag hörde dem första gången liknade det Mahavishnu, ett gammalt flummigt 70-talsband som min gitarrlärare spelade för mig när jag var tonåring, säger Rigmor Gustafsson på bred värmländska, tar en klunk vatten och blickar ut över rummet med sina stora, bruna ögon.

Hon är 43 år gammal, varav merparten har gått i jazzens tecken. Och i det hårda arbetets tecken, kanske ska tilläggas.
Sakta men säkert har Rigmor Gustafsson skapat sig ett varumärke, en publik och, framgång. Debutskivan "In the light of day" från 1996 fick ett ganska ljumt mottagande, men sakta men säkert vann hon kritikernas hjärtan. Senast 2008 tilldelades Rigmor Gustafsson en Grammis i kategorin "Årets jazz".
- Men jag får faktiskt stanna upp och tänka rätt ofta: ja, just det, det går ju bra för mig. Egentligen identifierar jag mig mer med mina musikerkollegor som fortsätter jobba stenhårt även om det inte går jättebra. Med framgång följer ett visst kändisskap, en biprodukt Rigmor Gustafsson känner sig minst sagt kluven inför.
- Samtidigt har jag gjort en del tv-program, som "Så ska det låta" till exempel. Det är en konflikt hos mig, och en balansgång. Jag drar ner mössan jättelångt när jag är ute och går i Stockholm.

Ett ställe där hon knappast kan gömma sig från sin berömmelse och där inga mössor i världen verkar hjälpa är hemtrakterna i Värmskog, Värmland.
- I höstas, när jag åkte hem för att verkligen ta det lugnt, då ringde Nya Wermlandstidningen och sa: Hej, nu skickar vi en fotograf hem till dig. Oj, tänkte jag, varför då? Det säger vi inte, svarade de kryptiskt. Men så kom det fram att jag hade blivit Årets värmlänning. Och det var ju roligt.
Rigmor Gustafsson fingrar lite med sitt kastanjebruna hår. Hon ler stort.
- Fast jag har ett litet torp där jag försöker dra mig undan, men det har folk nosat rätt på också. Men det gör inte så mycket, jag tycker ju om att vara omtyckt, såklart.

Av: Kerstin Magnusson/TT Spektra