Postat den 11 februari 2010
Boot röjer bland folkmusikens konventioner.
Musikerna i Boot tog sitt gruppnamn i slutet av 90-talet när de var en del av dansgruppen Virvlas stilfulla framträdanden. Musiken var då en känsligt framförd spelmansmusik, som en förutsättning för dansen. Virvla finns inte längre men de tre musikerna utvecklade var och en sin musik i grupper som Groupa, Hedningarna, Den Fule och Swåp. Så småningom gjorde bandet en omstart med förnyad inriktning och numera består gruppen av de tidigare medlemmarna Ola Bäckström (fiol), Hållbus Totte Mattson (låtluta, barockluta) samt den nytillkomne Samuel Andersson (slagverk, tamburin, slagbordun).
Vid konserten på Stallet befäster Boot, liksom på fjolårsskivan Soot, sin musikstil, som i de flesta numren har en elektrifierad klangbotten. På denna bordunbädd läggs de melodiska, folkmusikaliska inslagen likt vackra broderier som ger musiken dess personliga kännetecken. Boots starkt profilerade musik kombinerar det bästa från flera musikområden, med breda musiker som skickligt utvecklar spelstilar och inlärda traditioner. Det som kanske främst kännetecknar musiken är det energiska drivet och kraftfullheten som får låtarna och atmosfären att vibrera. Inte enbart beroende på volymen, som i en del nummer, men på det sällsamt utvecklade spelet.
De solistiska insatserna är gripande och uttrycksfulla och det ligger ett slags storhet i gruppens sätt att hantera klangen i sina instrument. Ola Bäckströms fiolspel har en äldre låttradition från östra Dalarna, med dess sirligt utvecklade melodispråk, i botten. Men i Boots tappning drivs fiolspelet också mot andra slags uttryck, som balkanstråk, tjockt bordunspel och effektfulla glidningar. Totte Mattson alternerar mellan två lutor och visar starkt sin skicklighet som lutenist med ett tydligt detaljrikt melodispel där alla små figurer i spelet framträder med bibehållen rytmisk finess. Att den tidiga musikens idiom nog finns i bakgrunden skapar en extra dimension. Samuel Anderssons intensiva och kreativa arbete bakom slagverken gör honom till en nyskapare med rytmisk kraft som både lyfter och leder musiken. På sin egenbyggda slagbordun får han både rytmik och melodi att framträda.
Boots repertoar består av såväl egna låtar som traditionell spelmansmusik och instrumenteringen ger en spännande lyster till materialet. Samspelet mellan fiol och luta blir eleganta turneringar där det distinkta lutspelet bryts mot de långa stråkklangerna. Polskorna som främst präglar kvällens konsert och dans rör sig inom både äldre och nyare tonalitet. Det intressanta med Boot är att de inte låter sina tunga, sugande rockklanger ta överhanden. Emellanåt låter de dock elektroniken svälla till eruptiva utbrott i musiken. Men det finstilta som finns i gammelmusiken präglar ändå det innersta i Boots musik.
