En rejäl näve näring får den också under fredagskvällens konsert på Halmstads teater, Jul i folkton. Folkmusiker och visartister är på turné för fjärde året, men de har inte tidigare framträtt i Halmstad och mina förväntningar är höga.

Skivan från 2005 har snurrat flitigt hos mig i juletid, i år har den fått konkurrens av nya ”Jul i folkton live”, där jag blivit allra mest förtjust i ”Julvisa i Finnmarken”.

Jag väntar på den, och visst plockar Sofia Karlsson fram Dan Andersson i den andra avdelningen, ”För den vinande nordan…”.

Innan dess har publiken fått höra Olle Linder i ett hejdundrande solonummer på pandeiro (tamburin), samtliga artister a cappella i ”Det är en ros utsprungen” och flera spelmanslåtar, bland dem Hjort-Anders ”Min levnads afton” i en sinnlig version av Lisa Rydberg.

Jag njuter stilla, det här är julen för mig, folkmusik och psalmer i en strömvirvel av ljus, och trots att jag inte kan uttala ett enda ord på älvdalsmål kan jag följa med när Lena Willemark läser julevangeliet på målet, naturligt följt av ”Ett barn är fött på denna dag”.

Med alla sju musiker på rad blir det stundtals lite Bingsjö över kvällen, och det tycker jag också om. Jag förknippar spelmansstämma med glädje, ”Spelmanslädje”, som nyckelharpsvirtuosen Erik Sahlström kallat en låt.

Just nyckelharpa skymtas inte på scenen, men mängden instrument som trakteras är imponerande. Ale Möllers kraftfulla ”Stilla natt” på mandola ger rysningar och står i kontrast till den massverkan som kommer fram i engelska jigs och tonslingor från Österland.

Ingen trivsam julhelg utan humor, och i Jul i folkton släpps den fri bland annat i ”Morsgrisar är vi allihopa”. Flera längre mellansnack är också skojiga, men varför är det alltid män som drar skämten och möts av befriande skratt? Stå tillbaka lite killar, kliv fram tjejer!

Ett av extranumren förvånar, Ulf Lundells ”Snart kommer änglarna att landa”. Men även där faller snön och morgonen står i brand. Jodå, Lundell komponerar nog folkton han också.