Jul i folkton-gänget är ute på stor femårsjubileums-turné, och framstår som lika förväntansfulla som barnen på julaftonens morgon. Snabbt steg förmodligen spänningen ännu ett hack även hos publiken som i stort fyllde Tonhallens salong i Sundsvall går kväll.

På scenen mötte oss ett trettiotal stämda och inställda instrument; allehanda sträng- blås- och bälg. Trummor och klaviatur. Så kom artisterna.

Garnityret ur folkmusik-Sverige. Riksspelmän, kompositörer, visartister av rang.

Efter ett inledande överväldigande acapella-sångtäcke på temat Det är en ros utsprungen, följt av ett andäktigt sväng, presenterade sig septetten var för sig i ord och ton.

Esbjörn Hazelius tog mandolan och sjöng om Jesusbarnets födelse med en ton som påminde om, inte Hazelius, men Afzelius-Björn. Vår nästa stora visstjärna Sofia Karlsson bjöd på Tänd ett ljus, med en röst som tycktes nyss sprungen ur den dyraste av krustänger.

Roger Tallroth hedrade en nyligen bortgången vän med en tröstefull polska som utvecklades till ett sirligt sträng-plockepinn av osagda ord. Lena Willemarks isande koral med framträdande hackbräde växte till en mäktig besvärjelse av överjordiska mått. Lisa Rydberg tog vid med en egenhändigt nyskriven polska byggd på tillit.

Den var skör, förförisk och allt annat än dansbar. Att se hennes schvung med stråk-armen, och förresten hela kroppens samspel med tonerna är en upplevelse i sig.

Olle Linders uppvisning med handtrumma tvingade med hela publiken i en rytmlek.

Ale Möller fanns med både här och där och bytte instrument lika ofta som scenbelysningen skiftade färg.

Julen skymdes för ett ögonblick den långa personliga presentationen, men detta kompenserades av många andra intressanta infallsvinklar.

Ordningen var dock snabbt återställd när hela gruppen drämde på med stämningsfull folkmusikfrossa med fart och fläkt.

Tillsammans med annorlunda Bjällerklang med blockflöjt, en suggestiv hälsning från Ockelbo och ett rock ’n’ roll-rivigt Räven raskar-spår tillhörde Sofia Karlssons vackra nytillskott på repertoaren - med text av Mikael Wiehe och musik av gamle Sibelius - kvällens höjdpunkter.

Lapphandskar ute, folkton inne - redan julefrid i sinne.

Fotnot: På grund av ST:s för tillfället tidigarelagda pressläggningstid kunde inte hela konserten bevakas.