Postat den 15 april 2010
Publik: Fullsatt (130)
Om Sverige i sommar har ett kungabröllop att se framemot, har den svenska folkmusiken redan gjort något så ståtligt. Nästan i alla fall. Folkmusikens svar på kungahuset, supertrion Frifot, bjöd nämligen upp till konsert på Folkmusikens Hus i Rättvik och det med bravur.
Förväntningarna låg som en tjock dimma över huset och redan innan bandet hade äntrat scenen jublades det i publiken. Hög stämning? Jajamen. Men inte är det konstigt, då Frifot består av några av den svenska folkmusikens stjärnor. På scen har vi bouzokispelaren Ale Möller, som borde bli utnämnd till hedersdoktor i konsten att framföra bra mellansnack. Till höger på scen ser vi Lena Willemark, sångerska och fiolist med en sådan närvaro och sångteknik som borde få alla att smälla av och tillsist har vi Per Gudmundsson, chef för Folkmusikens hus och tillika en guldspelman med mjuk bomull i sitt sirliga fiolspel.
Tre musiker som var och en har en gedigen, grandios och skicklig musikalisk karriär i ryggsäcken, och framförallt en fet spelglädje i handväskan. Konserten har det mesta man kan önska: Virtuositet: check. Charm: Check. Dynamik: Check. Tradition: Check. Scennärvaro: Check.
Jag försöker idogt att hitta något som gör denna recension nyanserad och som kan visa på eventuella svagheter i gruppen. Kruxigt. Möjligtvis att konsertens start kändes något slarvig och ofokuserad, men vad gör de när bandet sen fortsätter programmet med en jädra precision och skicklighet?
Frifot påminner mig om varför mitt hjärta bankar extra hårt för folkmusik. Dom samlar ihop det göttigaste och bjuder på en konsert som både underhåller och slår an en trygghetststräng i min mage. Det känns tryggt och hemma att lyssna på Frifot, men också spännande, då det hela tiden finns en eggande nerv i musiken. Och när bandet trestämmigt river av några koraler. Jag smäller av! Shit Maj-Britt så snyggt!
Dessutom , en enorm eloge till ljudteknikern Sigge Crantz som får den forna gymnastiksalen att förvandlas till en akustisk utomhusscen.
Om publiken fick vad de förväntade sig? Kan inte tro något annat då alla jublandes klappade in bandet för ett extra extranummer.
