Jazzföreställning av högsta klass

Det var sångerskan Rigmor Gustafsson som tillsammans med Radio String Quartet Vienna (r.s.q.v.) på ett imponerande sätt formade ett program av hög kvalité. Det var inte enbart Rigmors sång som slog an. Stråkkvartetten var snudd på genialisk i agerandet såväl som ramverk till sången och i egna partier. I stående ställning, frånsett cellisten som av förklariga skäl måste sitta och spela, gjorde stråkmusikerna sitt värv utan noter. Vilken memoreringsförmåga!

Arrangemangen var inte lättspelta eller av konventionellt snitt. Det krävdes högprofessionella musiker för att spela dem. Här stod energin och det starka känsloengagemanget i fokus. Varje musiker hade ett personligt sound som smälte samman till en stark kollektiv profil. Bara en sådan detalj som när de med snärtigt pizzicatospel lade ackord bakom Rigmors sång.

På den föränderliga ljudmattan var Rigmor placerad på en piedestal. Hennes ljusa och tonsäkra stämma vävdes sobert in i melodierna som varsamt valts ut för programmet.

Naturligtvis lanserade hon melodier från senaste skivan ”Calling You” som hon spelat in med kvartetten. I titelmelodin hämtad från filmen Bagdad Café visades hur Rigmor utvecklat sin sång. Hon är inte längre en glad sjungande Värmlandsjänta, utan hon har utvecklats till en artist där balladerna är hennes signum.

Jag drar gärna en lans för den annorlunda tolkningen av ”Makin’ Whoopee” som var den enda melodin som hämtas från jazzens örtagård. Men det fanns även sånger utanför skivmaterialet. Dit hörde Evert Taubes ”Nocturne” i ett sensibelt utförande som skapade romantisk air. Det välbefogade extranumret vemodiga ”Ack Värmland Du Sköna” blev en fin avrundning på en kväll som många gick miste om.

Rigmor Gustafsson & r.s.q.v.