Postat den 27 mars 2010

De kallar mig Ali Mullah

Trots ett hundratal skivinspelningar, tre grammisar och ständigt turnerade har Ale Möller förblivit relativt okänd i Sverige under sina 25 år som spelmansmusiker. I själva verket har han en hängiven publik, både i Sverige och utomlands – runtom i Europa, Indien, Kina, Japan, USA och Afrika. När han nu senast var på turné i Västafrika med sitt band, upptäckte han att bandets videor visades på senegalesisk tv.
– Det är en märklig upplevelse att bli igenkänd på en gata i Dakar. I stället för Ale Möller kallar de mig där Ali Mullah. Tänk att musik vi gör hemma i Vaxholm sjungs på gatorna därnere!
Ale är självlärd. Det var i tioårsåldern som hans svåger visade honom några ackord till Bellmans visor på gitarr, varpå något oväntat inträffade:
– En helt ny värld öppnade sig och grep tag i mig.
Sedan dess har musikens värld inte släppt taget – men det är Ale som väljer inriktning. Och eftersom han ständigt är på väg och är omåttligt nyfiken, blir det många inriktningar, internationella influenser och nya klanger som han fascineras av och tar in i sin musik. Att skapa nytt ur olikheters möten har blivit hans signum.
– Jag använder den svenska folkmusiken som trampolin för att göra resor in i andra musikkulturer. När jag möter nya och oväntade klanger kan jag utbrista: Wow, tänk att musiken kan låta så här!
Multiinstrumentalisten Ale Möller har omkring 40 instrument, varav många är blåsinstrument. Spelandet får därmed en påtaglig fysisk dimension.
– Jag är en magmusiker, när jag spelar startar allting i magen. Men instrumenten känns väldigt olika. Med mandolan tittar jag på publiken medan jag spelar, med flöjt eller munspel kan jag knappt titta alls, jag blundar och spelar.
• Har du något favoritinstrument?
– Det är som att fråga en flerbarnspappa vilket barn han älskar högst.
Vid sidan om kärleken till musiken, älskar han att resa och är på turné halva året. Det är då som tokglädjen uppstår.
– Tokglädjen handlar om den egna energin och om att omge sig med musiker som har lust att dela med sig av sin musik. Jag älskar musiker som har ett starkt inre tryck, musiker som använder musiken som ventil för att få ut sina känslor. Så är det för mig också. Utan musik skulle jag explodera, säger Ale Möller.