Postat den 25 februari 2010
Jazzsång till en experimenterande stråkkvartett
Störst kick får jag av Mingus ”The dry cleaner from Des Moines” där Joni Mitchells text omringas av kaotisk symfonifrijazz.
2003 sjöng Rigmor in ”Makin’ whoopee” med Fläskkvartetten och den får härlig scatsång (ordlös) och en blixtrande violin i stället för trombonsolo när hon gör en hel skiva med Österrikes motsvarighet, Radio String Quartet Vienna. Även ”Close to you” försvarar sin plats, men de två andra nyinspelningarna är inte lika kreativa.
Frånvaron av konventionellt komp och kvartettens uppfriskande spelstil där stråket även blir rytminstrument gör att albumet ”Calling you” (filmlåten ur ”Bagdad café”) blir ett steg bort från den 43-åriga värmländskans mest kommersiella popjazz – trots att originallåtarna samsas med soulpop av Stevie Wonder, Paul Simon och Richard Bona/John Legend.
Störst kick får jag av Mingus ”The dry cleaner from Des Moines” där Joni Mitchells text omringas av kaotisk symfonifrijazz.
