Postat den 23 februari 2010
Ett storartat drama
Hon skulle ju kunna välja den säkra vägen, enbart leta i jazzens standardskafferi på hyllan för förutsägbart, dra ihop ett antal ackompanjerande musikanter som matchar hennes begåvning och komma ut med ännu en bekräftelse på vad hon kan och hur den äkta varan ska låta.
Men kanske kände Rigmor Gustafsson att hon den här gången behövde en större utmaning. Alltså bye, bye blackbird, höll jag så när på att skriva, och in med en österrikisk stråkkvartett i studion.
Radio.string.quartet.vienna markerar ju enbart genom sitt sätt att skriva namnet att de hör hemma i nutiden och får alltså det tunga ansvaret att med två violiner, viola och cello försöka övertyga jazzens alla Baloo-björnar att det hej, det svänger ju.
För det gör det, från det lekande lätta till det mer storslaget dramatiska.
Några av låtarna har Rigmor redan tolkat mer traditionellt på tidigare album, till exempel Making Whoopee eller Close to you, men nu känns det som om hon har ett friare förhållande till uppgiften än tidigare.
Lyssna till exempel på Burt Bacharachs och Hal Davids klassiker på avdelningen hjärtesorg, I just don’t know what to do with myself, och hör hur den får ytterligare en dramatisk dimension, som gör den till en helt ny sång.
Samma storartade drama bjuds vi också på i den definitiva versionen av temat från filmen Bagdad Cafe – Calling you – och till detta lägger dessutom Rigmor och kvartetten vardera två starka originalkompositioner.
Och trots att man får känslan av att det är i grunden obotliga romantiker som funnit varandra, så är det ändå den påtagliga nerven och närvaron som överraskar. Stråkkvartetten smeker och hetsar medan Rigmor sjunger bättre än någonsin tidigare. Hon har ställt höga krav på sig själv och dristar sig till att även kräva en del tillbaks av den publik som hon och kvartetten inom kort ska möta på turné.
Calling You är ett mästerligt album och Rigmor Gustafssons hittills finaste stund på skiva.
RIGMOR GUSTAFSSON & RSQV
Calling You (Act)
JAZZ
